Enligt vad jag hört kommer man att släppa titlar och låtskrivare på 28 bidrag till melodifestivalen imorgon kl 16.30 Spännande, iregel brukar man ju kunna räkna ut en del av artisterna också. Äntligen säger jag bara

Jag har gått och lyssnat på Leonard Cohen sista veckan för att ladda upp inför onsdagens konsert. Detta är mina fem favoritlåtar:

Anthem

Ain´t no cure for love

Hallelujah

Democracy

Tower of song

Nu är berg- och dalbanan för vek för att beskriva börsens krumsprång. Looping kanske. Stackars alla de som inte klarar av att ha lite is i magen, det såldes säkert massor med aktier i fredags. Satte bara på kul in en köporder tio procent under torsdagskursen på en aktie och fick köpa den på fredagsmorgonen innan det lugnade ner sig. Sätter en del ingen limit på sina ordrar? Idag gick samma aktie upp över tio procent igen. Men i slutändan kan jag ju förlora på detta ändå, det vet vi ju inte än. Men ändå

Det blir en intressant vecka som kommer. Vad betyder rent konkret EU-mötet för ekonomin? Ska bankerna räddas eller ska innehållet i bankerna räddas? Och hur starkt är EU gentemot USA där det hela startade och där man inte verkar ha vågat ta några radikala steg, bara pumpat ut pengar. Och en tredje bit, hur länge står de asiatiska länderna emot? Har kinesiska banker lånat ut pengar också. Eller är det här Kinas möjlighet att, mycket snabbare än man spekulerat om, ta över det världspolitiska herraväldet.

I min egen lilla värld är frågorna enklare, när ska man gå in på börsen för att inte missa den uppgång som ändå kommer någongån. Eller ligger det två år framåt i tiden?

Dagens problem är av en helt annan art, hur ska jag kunna stuva om i mitt arbetsschema. Jag måste på utvecklingssamtal 13.40 och jag känner på mig att det kan bli problem med två av dagens uppdrag. Jag kommer ju oavsett att gå på utvecklingssamtalet för ungarna går före jobbet och sonens första år i gymnasiet.

Det är vi som är hemgiften heter Klungans aktuella föreställning. Det är en norrländsk humorgrupp bestående av

Carl Englen, Mattias Fransson, Olof Wretling och Sven Björklund.

Det här är en halvt surrealistisk föreställning, tidvis helt obegriplig, tidvis med makalöst kluriga texter, till exempel berättelsen om pojken som hade spenar istället för fingrar, eller En rekapitulerng av de första två tredjedelarna av föreställningen. Det här är sånt man skulle vilja se om och om igen.

Jag har läst Peter Robinsons Kall som graven. Händelserna utspelar sig en tid efter historien En ovanligt torr sommar. Banks får ett privat uppdrag av polischefen, att hitta hans 16-åriga dotter som finns i London. Han hittar henne och för henne hem igen. Men snart händer ett oväntat mord, vilket följs av flera till och dessutom ett självmord. Historien är invecklad och ingenting man kan räkna ut i förväg.

Robinson skriver på ett målande sätt, man ser verkligen miljöerna framför sig. Det här är inte någon av hans bästa böcker men är ändå klart läsvärd. En parentes är att det är ganska många tryckfel i boken, troligen pga att datorn korrekturläst (eftersom de felstavade orden ändå var riktiga ord). Det är väl ingen big deal men det stör. Har dock inget med betyget som blir 5/7 att göra.

Har fått tag på en miniserie, deckare förstås, Criminal justice. Ben Wishaw (han spelade väl huvudrollen i Parfymen och jag minns rätt) och Pete Postletwhaite (en underbar engelsk skådespelare som till exempel var med i den makalöst fina filmen Brassed off men även i The usual suspects) gör några av rollerna. Återkommer med omdöme när jag sett de fem avsnitten.

Vi har sett Morse hur många gånger som helst men man missar alltid några avsnitt. Och ingen av oss hade sett sista avsnittet. Jag har läst Dexters sista bok om Morse, kanske var det samma handling, jag kände i alla fall inte igen nåt utom slutet. Hoppas kanal 9 kör nån annan bra deckarserie, gärna Frost.