Vi har sett den brittiska miniserien Out mutual friend. den bygger på en historia av Charles Dickens. En man hittas död i floden. Han identifieras av en mystisk man som sedan flyttar till orten och tar anställning som sekreterare hos ett äldre par. Detta par råkar vara de som fått ärva den döde mannen. Sekreteraren ordnar dessutom boende hos föräldrarna till den unga dam som skulle ha gift sig med flod-mannen.

En intressant historia med flera röda trådar som på ett eller annat sätt vävs in i varandra. Det är ond bråd död, kärlek och dramatik i sex timmar. Mycket sevärd. Hittade denna på rea på en engelsk DVD-sajt. Jag har beställt ett flertal engelska miniserier och TV-serier och nästan aldrig blivit besviken. 

Vibeke Olsen har skrivit denna bok. Jag har lyssnat på talboksvarianten, uppläsare Irene Lind. Åter en sån där talbok jag lånat för att det inte fanns nåt annat att låna. Dessutom lång, 20 cd-skivor.

Bokens "jag" är gammal och sjuk, har hemtjänst, en utländsk man. Hon håller på att skiva en självbiografisk berättelse och där får man följa henne som riktigt ung i mellankrigstidens Tyskland, under och efter kriget samt i nutid. Man slussas mellan de olika tidsepokerna och hennes historia byggs upp som ett pussel. Hon tillhör nazistpartiet, blir förälskad i en SS-man, ändå har hon suttit i koncentrationsläger och till sist gift sig med en svensk man. Hur detta hänger ihop växer långsamt fram. Väldigt intressant och gripande. Boken är lite väl lång, slutet blir lite utdraget i onödan, annars hade betyget blivit ännu bättre. 5/7

Vi hade mycket bra väder på vår semesterresa. Här hemma hade dock vädret varit uselt, mycket regn. Vi kom hem natten mot onsdag och nu har det varit molnfritt onsdag och torsdag. Det kallar jag tur med vädret.

Ikväll har vi börjat se en ny miniserie, Out mutual friend. Den är baserad på en historia av Charles Dickens och verkar mycket lovande. 

Äntligen har jag fått se HP-filmen. Och den var så bra som jag trott. Mörkare än de tidigare, så är det ju med böckerna också. Skådespelarna som gör Snigelhorn resp Narcissa är superba i sina roller. Egentligen är det skådespelarna som gör Ron och Harry som är sämst.

En sån där film som man aldrig vill ska ta slut. 2,5 timmar är alldeles för lite. Betyg 10/10

Michael Connellys Hotet har vi lyssnat på under bilresan hem. En man hittas mördad, frun naken och bunden. Det visar sig att den döda mannen arbetat med något radioaktivt och givetvis är det försvunnet sådant ämne.

Halva boken handlar om dragkamp om fallet. Långtråkigt. Sedan blir det lite bättre, det händer i alla fall lite saker. Men det här är absolut inte Connellys bästa. Långt ifrån. Betyg 3/7

Köpenhamn var fint, vi hade rätt tur med vädret. Det är dock ganska dyrt att fara så här över dagen. För tre personer kostar resan över med tåg cirka 600 kr (ännu dyrare om vi tagit bilen), sedan är det riktigt dyrt i Köpenhemn (delvis beror det ju på att svenska kronan tappat enormt mycket mot den danska). Sonens biljett till Metallica kostade dessutom 940 kr. Jag hade ytterligare en biljett men den köpte morbrodern till sonens kompis. Jag hade i och för sig gärna sett Metallica men förbanden Mastodon och Lamb of God är jag glad att jag slapp.

Vi promenerade hela dagen i Köpenhamn, Ströget, Nyhavn m.m Det är märkligt, jag har riktigt uselt lokalsinne ibland. Jag var senaste i Köpenhamn 1983, har varit på två skolresor dit också på 70-talet. Men nog hittade jag direkt från Tåg-centralen till Ströget och Nyhavn. 

Enligt sonen var Lamb of God riktigt bra. De hade krånglat sig fram till en plats alldeles vid scenen. Mot slutet av Metallicas framträdande ville benen inte riktigt bära längre så han gick ut. Vi väntade på centralen men missade 24-tåget hem med några minuter. Halv tre stod vi på svensk mark, fick en taxi (som körde fel först) och vi kom inte i säng förrän strax före tre. Lite drygt när vi måste upp åtta och skulle köra över 120 mil. Men det gäller att ligga i när man är på semester. Kl 1 i natt kom vi hem.

Efter en lång resa, onda leder m.m är vi nu i Malmö. Imorgon bitti åker vi till Köpenhamn. Det känns faktiskt lite jobbigt, skulle hellre ha farit hem men nu blir det rock istället. Vi har i alla fall lokaliserat var konserten ska äga rum, det verkar ligga ganska centralt vilket ju är bra. Det händer ju att vi går vilse.

De sista solningstimmarna spenderade vi idag. Vi har lämnat ifrån oss hotellnycklar, ätit en pizza med kidsen och väntar nu på bussen som kommer snart. Känns lite långt nu att åka i ett dygn, men det brukar ju gå bra när man väl satt sig till rätta. Inga större äventyr idag alltså. Har inte lyckats få kontakt med dom där hemma. Äldsta dottern har jag inte fått svar från på sms eller mail men har chattat med hennes man så de var då friska för två dagar sedan. Man är ju lite extra oroliga nu med flunsan som sprider sig som en löpeld. De far till Bulgarien om två dagar, svärmor fyller jämt och tar med alla barn och barnbarn på semester. Yngre dotterns sambo är sjuk men det är då inte svininfluensan (de har ju annars också varit utomlands och då är ju risken större för smitta än så länge, särskilt om man åkt med flyg).