Daniel Alfredsson regisserar denna filmatisering av John Le Carrés thriller. En engelsk grupp med säkerhetsfolk är möjligen infiltrerade, det kan finnas en sovjetisk agent bland dessa. 

Filmen börjar mycket segt och jag hör en person börja snarka på raden bakom. Historien tar sig väl så småningom men det lyfter aldrig. Sedan är det nåt problem på salong 7 för det är skärpa på högra halvan av duken men inte vänstra och det stör (min dotter märkte inget!). Stora skådespelare är med, Colin Firth gör nog bästa rolltolkningen även om Gary Oldman också är ok i huvudrollen. Men betyget, tyvärr, 4/10. Gäsp

Biodags igen, struntade i julstrulet, det finns ju köpesmat. 

1. Bästa filmintrot nånsin!!!

2. Varför har dom lagt på Salander tysk brytning, urlöjligt (ska nog föreställa svenskt men hur tänkte dom att det skulle funka)

3. Mara är stundvis dålig, stundvis tom bättre än Rapace.

4. Craig mycket bättre än Nyqvist.

5. Sammanfattningsvis är jag väl lite kluven. Filmen är bra men den svenska känns mer genuin. Spännande. Måste nog ge 7/10

Denna bok var egentligen inte tänkt att bli en deckare utan en Short story. Så kan det gå. Torsten Wahlund är uppläsare. Steven är en 12årig kille som har det lite tufft hemma. Hans morbror blev mördad och mormor och mamma har inte kommit över detta. Han blir inte behandlad som han borde och bestämmer sig för att försöka hitta morbroderns kropp (som är försvunnen). Efter lång kamp utan framgång skriver han ett brev till mördaren (en man som sexualmördat flera pojkar) för att om möjligt få vetskap om var morbrodern finns.

Kanske inte gastkramande men ändå en hygglig historia där det framför allt är Stevens öde som griper tag. 4/7

Spännande se Rapace i en engelskspråkig film. Helt ok uttal men annars rätt slätstruket intryck. Filmen har ett rätt fladdrigt tema men det gör inte så mycket i såna här actionkomedier (med betoning på komedi). Robert Downey Jr är som vanligt lysande (fattar inte att jag intw uppskattade honon förrut). Många skratt, betyg 6/10

Daniels och hans tvillingbror har vuxit upp i olika familjer. Brodern hör av sig och vill att Daniel ska hälsa på på det vilohem han befinner sig. Väl där blir Daniel övertalad att byta plats för ett dygn. Det visar sig snart att vilohemmet är något helt annat och det är inte så lätt att ta sig därifrån. 

Hermanssons böcker har hållit ojämn kvalitet, åtminstone när det gäller själva handlingarna. Det här är en riktigt intressant historia även om den tappar fart i slutet. Egentligen är det en förfärligt otäck historia. Betyg 5/7

Sista flaskan från Paris. Lämpligt till gubbens födelsedag och att vi äntligen får höra Wiehes låtar på Såmycket bättre. Mycket god champagne, men den var dyr så den SKA vara god. Lite klen eftersmak

Bio med Angela och barnbarneb. Ganska kort film, tyvärr ny röst på Puh. Men ungarna gillade den, Elmer 2,5 satt som ett ljus hela tiden. De här filmerna är ju inte så njutbara rent estetiskt för oss vuxna så behållningen blir att barnen hade trevligt

Det här är tredje boken om Hervor och Miriam, lysande uppläst av Susanne Alfvengren och Gun Olofsson. Finns på elib för den som vill nät-låna. 

De två damerna lär känna en liten pojke och hans "tant mamma". En polis som kvinnorna träffat tidigare dyker upp och Miriam blir orolig att polisen ska komma på att hon tänkt ihjäl tre människor. 

Charmig roman med absolut underbar dialog, fyndigt med två uppläsare. Såna där myspysiga böcker som Alexander McCall Smiths och Karin Brunk Holmqvist - fast de här är mycket bättre. Betyg 6/7