När är uppföljaren bättre än ettan? Inte den här filmen i alla fall. En ofattbart rörig och intetsägande historia med halvdåliga specialeffekter. Det enda pluset är att huvudpersonens mamma är lite rolig. Där får man några skratt. Men jag gillar inte när man mixar komik med action eller thrillers, det funkar inte ihop. Jag somnade faktiskt två gånger och jag har bara somnat en gång förr på bio, det var Närkontakt av tredje graden. På sjuttiotalet. Då fattar ni hur spännande det här var.

Betyg 3/10 (bara för humorn)

Om jag råkar hitta nån gammal låt från 70talet som jag inte hört på länge kan jag bli som bedövad, vill inte höra nåt annat. Det är väl nostalgin skulle jag tro. Jag har lyssnat mycket på musik sedan jag var liten och har många gamla favoriter. Nu för nån vecka sedan hittade jag Peace will come, den gamla Melanie-låten, på Spotify. Den är helt makalöst bra. Det är märkligt, jag kan liksom se vissa miljöer där jag nog varit när jag hörde den när jag var typ i trettonårsåldern. Musik är som dofter, man behöver bara en liten gnutta för att minnena ska ramla över en.

Torsten Wahlund läser Björn Hellbergs senaste Den vita döden. Här har han plockat fram sitt kunnande om tennis och mixat med en mordhistoria där deltagare i ett ungdomsläger, nu medelålders, plötsligt dör på varierande (men inte naturliga) sätt. Själva mordhistorien är väl så där men det är kul med lämplig mängd tennishistoria mellan varven. Betyg 4/7

Katarina Ewerlöv läser Carin Gerhardsens deckare Mamma pappa barn. Man hittar en död kvinna och ett sjukt spädbarn. Ungefär samtidigt mördas en ung kvinna på Finlandsbåten. Polisen försöker förstå vad som hänt. Samtidigt får en f d lärarinna ett samtal från en liten flicka som vill att hon ska komma...

Det här är en intressant historia med flera delspår och bitvis är den ganska spännande. Klart lästvärd. Betyg 6/7

Ett lite tragiskt liv är slut. Michael Jackson med sin enorma talang men med sitt skadade inre. Med oförglömliga låtar som Billie Jean, Bad, Thriller. Mina favoriter ligger nog på Dangerous-skivan, ex Will you be there eller Who is it. Han blev liksom aldrig själsligt vuxen tror jag. Och aldrig nöjd med sig själv på något sätt. Även om jag inte grät som när Elvis dog så kändes det sorgligt att höra att han gått ur tiden. Men samtidigt hade man väl räknat med att han inte var en sån som skulle leva till 80. Jag hoppas hans barn kan få en värdig uppväxt, hur det nu ska gå till.

Imorgon åker yngre dottern från Italien till Berlin. Hennes kille ska spela i Berlin, en vinst från Musik direkt. Hoppas resan går bra och att det blir en trevlig vistelse i Berlin. Sen ska dottern ta sig hem för hon börjar jobba i motten av nästa vecka.

Magnus Roosman läser Lee Childs senaste Trubbel. Det är en typisk amerikansk polis/FBI-story med övervåld. En invecklad intrig som aldrig blir spännande. Ed McBains böcker i samma genre är mycket bättre. Men Roosman läser alltid bra och boken är ändå inte så dålig så man slutar mitt i handlingen. Betyg 3/7

Jag hade lovat mig själv, att aldrig säga det. Men idag slank det ur mig. Det är FÖR VARMT. När jag kom hem från jobbet satte jag mig på bron med en mattallrik i knäet och jag blev helt slut av värmen. Var tvungen att ta en långpromenad (trots att jag då inte kunde lyssna på talboken som är streamad, dvs jag är bunden till datorn när jag lyssnar).

Senare var det skönt där ute. Men grannarna tror nog inte jag är riktigt riktig. Det är så svårt att se på dataskärmen när man ska byta kapitel så jag brukar lägga en filt över datorn och huvudet så det inte ska bli så ljust. Det ser nog rätt dumt ut.

För övrigt har jag planterat lite mer blommor, de sålde resterande plantor för halva priset på obs (jag vägrar säga Coop forum), 18 spänn för sex plantor.