Min nyfödda lilla dotterson ska heta Elmer. Jag är ganska nöjd med det namnet eftersom deras första alternativ var Grim. Han ser INTE ut som en Grim. Själv hade jag ett mycket bra förslag, Varg-Hans men de tog det inte riktigt på allvar. Har också föreslagit Sölve, Neo, Miro och Noel. Men som sagt, Elmer heter han, Elmer Arne Manne (de två senare namnen efter mormors far och farmors far).

Jag har haft en bedrövligt stressig dag. Skulle jobba till ett men var inte klar förrän fyra. Sen skulle jag skjutsa dottern för att köpa examenspresent till hennes sambo. Då var klockan fem. Sen hade jag själv väntat till sista sekunden med mitt examensinköp och jag hade också planerat att köpa liten champagneflaska att hänga om halsen (OBS Han har fyllt 20 så det är inte langning). Passade på att köpa två små rödvinsflaskor.

När jag sen skulle låsa upp bildörren bärandes på allt detta gled ena vinflaskan ner i asfalten. Krasch. Och sen skar jag mig förstås när jag plockade upp glasbitarna.

Nu gäller det att samla sig för morgondagen. För jag måste jobba, skynda mig tills de springer ut med vita mössorna, tillbaka till jobbet och sedan mat och fika på eftermiddagen när de kört runt i lövade lastbilar (och förhoppningsvis inte ramlat ner från flaket). Jag låter nog lite onödigt gnällig men det är för att jag haft en riktig skitdag på jobbet.

Vi har sett förhandsvisning av den amerikanska komedin Baksmälla. Ett gäng killar far till Las Vegas två dagar innan en av killarna ska gifta sig. Tre är gamla barndomsvänner, den fjärde är den blivande brudens bror, en något annorlunda ung man. Det börjar bra med tjusig svit på Ceasars palace och Jägermeister på hotelltaket. Sedan går det väl inte riktigt som de tänkt.

Det här är riktigt roligt, ovanligt många skratt. Amerikanska komedier har fått lite råare humor vilket har gjort att de senare i den här genren (ex Tropic thunder) varit roligare. Den här är en klar 8/10

De dödas bok är den senaste av Patricia Cornwells deckarserie. Scarpetta är rättsläkare, hennes systerdotter Lucy är ett lesbiskt geni med hjärntumör, sen är det polisen Morino som för varje bok blir allt mer dekis. Sist men inte minst är det Benton, en psykiater som tidigare arbetat som FBI-agent.

I denna bok får Scarpetta och Benton resa till Rom där en ung kvinnlig (amerikansk) tennisstjärna hittats mördad och skändad. Det är många personer att hålla reda på, poliser och läkare i Italien, läkare och TV-personligheter i USA och ambulansförare, begravningsentreprenörer för att inte tala om alla som jobbar kring dessa personer. Det blir lite rörigt (talböcker är lite knepigare när man ska hålla reda på många pers, det är ju inte alltid så man är 100% fokuserad varje ord) och tidvis svackar historien och blir långtråkig. Scarpetta var bättre förr tyvärr. Betyg 3/7

I fredags på förmiddagen var vi på väg till Värtahamnen och körde förbi en lövad vagn med studentglada ungdomar. Framför vinglade en (som vi först trodde) kraftigt överförfriskad ung man. En bil hade stannat mitt i vägen och ytterligare folk kom dit. Vilket fick oss att börja misstänka att han ramlat av den vagn som hade stannat lite längre fram. Han tog sig för huvudet också. Jag undrar så hur det gick för honom. Det är ganska riskfyllt med lövade vagnar om ungdomarna hunnit dricka för mycket alkohol.

Vi tog en restresa till Tallin efter Springsteenkonserten. Det var riktigt lugnt på havet och vi hade trevlig hytt. Vi satt i karaoke-baren och sjöng (dock inte på scenen, det hade nog krävt åtskilligt flera drinkar för min del). I Tallin var det rätt fint väder, vi tog en lång promenad och shoppade lite. Nu har vi kört hem idag, lyssnande på Patricia Cornwells senaste deckare (som jag återkommer till senare för den är inte utlyssnad. Kan dock säga att det blir ingen sjua). Sen har vi hunnit rösta också, yngsta dotterns första val.

Precis när vi skulle få gå in på vår sektion (vi satt på P-läktaren) kom en svart limo glidande. Ut kom Mona Sahlin med livvakt, efter lite fotografering tog hon bakvägen (undrar var såna kändisar med livvaktsbehov sitter) för att se Springsteen. Jag är ingen Mona-fan men där får hon ett plus av mig, bra musiksmak. För övrigt såg vi i kön även fysik-Patrik från Boston Tea party och Leif Andrée (tror jag han heter, han var med i Tomten är far till alla barnen i alla fall). Ishockeytränaren Lars-Åke Gustavsson (ännu mer osäker på det namnet) var också där.

Nu har vi äntligen kommit hem från Stockholm och Springsteen-konserten. Första dagens konserter brukar ju aldrig vara de bästa, men när man ska boka biljetter gäller det också att tänka strategiskt, och sannolikheten att få biljett första kväll och därtill torsdag är större. Och trots fem plusgrader och duggregn var det riktigt bra. Jag blir ju alltid lite extatisk på konserter och blir både hes och svullen om händerna i vanlig ordning. Bäst var helt klart Because the night.

Betyg 8/10