Intressant hur svensk TV producerar en deckarserie som Främmande fåglar, många logiska kullerbyttor förtar den lilla spänning det kan bli när en normallång bok blir fyra avsnitt. Ett ex är när polisen går in i ev smittat hus har polisen som står ute munskydd men de som går in (antagligen de som har repliker) är utan. Nog var boken bra mycket bättre.

Peter Robinson är en av mina favoritförfattare. Alla hans deckare om Alan Banks har varit bra, vissa helt briljanta. Sätter nu tänderna i hans senaste och återkommer när jag vet mer. Kall som graven heter den i alla fall.

Marianne berättar om hur hon växte upp inom Jehovas vittnen i Norge, hur hon redan vid några års ålder började tränas i att föra dialog, hur hon började döpa sig själv i badkaret när hon gjort något dumt, t ex firat födelsedag, gjort julpyssel i skolan. Problemen ökade med stigande ålder.

Boken ger en gripande skildring av en liten flickas uppväxt fylld av rädsla och en känsla av att alltid misslyckas. Betyg 6/7

Jag anser mig vara en religiös person, men jag har sett hur personer far illa inom Jehovas vittnen, t ex en kamrat till ena dottern som i åk 9 helt plötsligt inte fick följa på skolresa trots att hon lovats, bara för att hon bråkat med lillebror, hur min äldsta dotters första sambo uteslöts när de flyttade ihop (då hade föräldrars missbruk, misshandel och en hel del annat passerat utan uteslutning av modern) och jag har sett människor bli psykiskt sjuka, eller åtminstone försämrade i sin psykiska sjukdom på grund av vad Jehovas vittnen står för och vittnar om.