Direktlänk till inlägg 7 oktober 2008
Marianne berättar om hur hon växte upp inom Jehovas vittnen i Norge, hur hon redan vid några års ålder började tränas i att föra dialog, hur hon började döpa sig själv i badkaret när hon gjort något dumt, t ex firat födelsedag, gjort julpyssel i skolan. Problemen ökade med stigande ålder.
Boken ger en gripande skildring av en liten flickas uppväxt fylld av rädsla och en känsla av att alltid misslyckas. Betyg 6/7
Jag anser mig vara en religiös person, men jag har sett hur personer far illa inom Jehovas vittnen, t ex en kamrat till ena dottern som i åk 9 helt plötsligt inte fick följa på skolresa trots att hon lovats, bara för att hon bråkat med lillebror, hur min äldsta dotters första sambo uteslöts när de flyttade ihop (då hade föräldrars missbruk, misshandel och en hel del annat passerat utan uteslutning av modern) och jag har sett människor bli psykiskt sjuka, eller åtminstone försämrade i sin psykiska sjukdom på grund av vad Jehovas vittnen står för och vittnar om.
Mari Jungstedt. En mördad man blir funnen under Gotland runt. Inte Jungstedts bästa, medelmåttig. Betyg 3/7 ...
Roslund. Bra men saknar den riktiga spänningen i slutet. Betyg 5/7 ...
Buthler Öhrlund. 4/7. Håller på vara dags att avrunda
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 |
16 |
17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|