Jag har läst Kjell Erikssons senaste deckare Svarta lögner, rött blod. Den handlar om en försvunnen tonårstjej och om mordet på en bostadslös man. det handlar också om Ann Lindell, polis (finns i de andra Kjell Erikssons deckare också) som sedan några veckor träffar en journalist. Journalisten försvinner utan att berätta vart eller varför.

Det mest intressanta med Kjell Erikssons böcker är nog händelserna som kretsar kring poliserna. Själva mordhistorierna är också ok men inte så där nervkittlande och med nåt lite FÖR tidligt spår. Men totalt sett är boken riktigt bra, lättläst utan att bli torftig.  Betyg 5/7

När vi åt farsdagstårtan i eftermiddag hade vi på TVn där det var repris av dansbandskampen. Dansbandsmusik är väl inte min största passion i livet men min man tycker nog mer om det (att vi ser Musikmaskinen varje lördag beror väl på att jag är tjurigare). Men så ofattbart dåliga vissa band är. Scotts var nog det enda band jag tyckte var ok, bandet med groteska scenkläder var också uthärdliga men de sjöng klassikern Corine Corina i ultrarapid fart. Sen får man negativ kritik om man försöker komma bort från dansbandskarikatyren och göra nåt eget.

Ang de tre i juryn så var killen i mitten den enda som gjorde nåt slags vettigt av sin roll och han verkade ta det hela för vad det är, inte så dödsallvarligt.