Vi bodde i Charlottenburg, en bit utanför själva Berlin. På en lång guidad tur fick vi se många olika sidor av staden, förstås Checkpoint Charlie (där de hängt upp en flagga som sades vara den sista sovjetiska???), tv-tornet och Brandenburger Tor. Men vi såg också ett (tagiskt fult) krigsmonument i vad som såg ut att vara grå betong. En ny byggnad (kommer inte för mitt liv ihåg vad den heter eller arkitektens namn) var riktigt läcker, två höghus som såg ut som om de föll mot varann. Kurfurstendamm var inget att se.

Jag hade ju min sena semester att se fram emot när jag började jobba redan 14/7 efter huvudsemestern. Men nu är det slut, nu börjar allvaret. Många lösa trådar när jag jobbade sista dagen, ska bli spännande att se vad som hänt under dessa två veckor (det händer alltid nåt). Har påbörjat en riktigt riktigt lovande bok, Yrsa Sigurdadottirs senaste, Aska. Återkommer med betyg senare.

Alla har pratat om hur vackert det är i Prag. Jag är ju djupt in i hjärtat Italienälskare och både Rom, Venedig och Florens ger mig gåshud. Men jag måste medge att Prag är i samma nivå. Att uppleva de historiska delarna (med grymt fin belysning) kvällstid är som att komma in i en saga. Ett kvarter från centrum är det ganska lugnt med vackra små gränder, ungefär som i Venedig. På de ställen vi spisade var också maten bra, rejäla portioner med kryddning (i Budapest tror jag inte de vet vad kryddor är, utom paprika). Jag kommer säkert att återvända till Prag.

Helge Skoog läser som vanligt.

Ett investmentbolag, Excelsior, har fest för att fira trettio år. På den festen råkar förstås Johan Christian Homan vara inbjuden. Nästa dag visar det sig att chefen ramlat ner från balkong o dött. Hoppat? Knuffats? Och som vanligt råkar Homan få nys om en del saker som har med det hela att göra. Det här är ju ingen spännande deckarserie men jag ser Homan som en i förtid gubbig person med väldigt borgerliga åsikter och det går inte att låta bli att gilla honom. Hans förkärlek för god mat är också lite kul. Betyg 4/7 

(talbok)

Det börjar en ny kvinnlig polis och Kato Isaksen är inte överförtjust. Det försvinner en pojke och en gammal kvinna verkar vara den sista som sett honom. Några dagar senare hittar man en lettisk kvinna död, påkörd av bil. En glassbilschaufför kan ha sett något eller eventuellt vara inblandad. Det är intressanta karaktärer, kanske mest inom poliskåren. Själva mordhistorien är också ganska bra även om slutet inte är alldeles lysande. Betyg 5/7

När vi kom till Budapest var det väldigt varmt. Det är en vacker stad och en kväll åkte vi ut på Donau med båt. Det var en tre rätters meny som inte var värd priset men utsikten var magnifik. Av själva staden såg vi bland annat Fiskarbastionen där man har fin utsikt över staden och sedan promenerade vi i en slottsträdgård där man odlade vindruvor. Vi hann också med att lyssna på zigenarmusik. Maten var inget att hänga i julgranen, vinet var så där men Tokaij är ett gott dessertvin (de är numrerade efter hur många hinkar vindruvor som tillsatts, ju högre siffra (upp till sex) desto bättre. Det var rätt billigt i Budapest, vi var bland annat på en saluhall och frukten var nästan gratis.

Vi åkte ut till Grinzing på kvällen, de har mat och vin/öl i massor och "schrammelmusik". Vinet serverades i små ölsejdlar och var helt enkelt uselt. Maten var inte nåt vidare heller och musiken förfärlig. De stack nästan stråkarna upp i näsan på en för att få dricks. Det här är nåt man absolut kan hoppa över.

Vi åkte till det vackra slotten Schönbrunn. Solen sken och det var faktiskt väldigt fint. Sedan var det rundtur i centrum där Hofburgarna styrt och ställt och så förstås Stefansdomen (inget speciellt med den kyrkan igentligen). Ett intressant besök rörde en arkitekt som tänkte att livet skulle bli bättre om det inte fanns raka linjer. Han kallade sig Hundertwasser och vi tittade på ett hyreshus han byggt och så fanns en liten byggnad bredvid där man fick gå in. Rätt ovanlig byggnation. Vi åt lunch på ett snabbmatställe som finns i flera av länderna vi besökte, Nordsee. De hade mycket bra mat, typ räkor, hummer och goda sallader. Nåt jag absolut rekommenderar.

Carl Hamílton begär resning i domstolen m a p den dom han fått tidigare. Pierres dotter kidnappas. Efter att Carl träffat Putin möter han åter Madam Terror för att få hjälp att hitta flickan. Anna Holt leder samma polisutredning och även främlingslegionen rycker ut. Som vanligt är intrigen bra men det psykologiska lite sämre. Men boken är totalt sett klart läsvärd, betyg 5/7