Vi har två barnbarn. Min mans köttsliga barnbarn heter Krille och är snart fem år. Han är en liten buse som älskar bilar (som sin far). Mitt köttsliga barnbarn, Naima, blir 1,5 i november. En liten solstråle som ofta får stå som modell eftersom hennes mamma syr barnkläder. Annars gillar hon mest att riva ut allt som finns i byrålådor och pannskåp Enda negativa är att hon är VÄLDIGT sparsam med pussar. Men vips ändrar hon sig och då får alla i hennes närhet en stor blöt puss.

Roslund och Hellström har skrivit den i mitt tycke bästa svenska deckaren någonsin, Edward Finnigans upprättelse. Den här boken når inte riktigt dit, men är liksom alla deras tidigare böcker (3), deckare med gripande och personliga historier av sådan samhällsproblematisk (kan man skriva så?) karaktär som inte finns i några andra (av mej lästa) deckare. Här är det frågan om hemlösa barn, både i Sverige och utomlands.Och vi får förstås möta en av deckarvärldens otrevligaste kommissarier, som man förstås ändå sympatiserar med, Evert Grens, en man vars liv stannat på 60-70-talet och som bara, och alltid, lyssnar på olika inspelningar av Siw Malmqvist.

Den skulle ha fått fullt betyg om inte slutet varit lite lamare än i de tidigare deckarna. Men LÄS DEN.  6/7

GLÖM INTE RÖSTA OM SVERIGES BÄSTA DECKARFÖRFATTARE