Roslund och Hellström har skrivit den i mitt tycke bästa svenska deckaren någonsin, Edward Finnigans upprättelse. Den här boken når inte riktigt dit, men är liksom alla deras tidigare böcker (3), deckare med gripande och personliga historier av sådan samhällsproblematisk (kan man skriva så?) karaktär som inte finns i några andra (av mej lästa) deckare. Här är det frågan om hemlösa barn, både i Sverige och utomlands.Och vi får förstås möta en av deckarvärldens otrevligaste kommissarier, som man förstås ändå sympatiserar med, Evert Grens, en man vars liv stannat på 60-70-talet och som bara, och alltid, lyssnar på olika inspelningar av Siw Malmqvist.

Den skulle ha fått fullt betyg om inte slutet varit lite lamare än i de tidigare deckarna. Men LÄS DEN.  6/7

GLÖM INTE RÖSTA OM SVERIGES BÄSTA DECKARFÖRFATTARE

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mari Jungstedt. En mördad man blir funnen under Gotland runt. Inte Jungstedts bästa, medelmåttig. Betyg 3/7 ...

Roslund. Bra men saknar den riktiga spänningen i slutet. Betyg 5/7 ...

Mats Ahlstedt. 5/7

Buthler Öhrlund. 4/7. Håller på vara dags att avrunda

Sofie Sarenbrandt. 5/7