Jag köpte vinet på en resa till Italien i fjol höstas. Vi åt grillad oxfilé till och det passade bra till vinet. Jag har druckit några andra Amaroneviner och de är alla goda. Det här är dock inte det bästa (trots att det nog är det dyraste). Det är mycket fruktig doft och i smaken känns först det fruktiga, sedan går det över i mer örtsmak, medellång. (är riktigt dålig på att känna olika smaker, jag och maken får diskutera länge innan vi hittar nåt gemensamt). Det är inte lika fylligt som de Amaroneviner jag tidigare druckit har varit men ändå väldigt gott. Betyg 8/10

Jag är en typisk glupsk person. Att slicka på klubben, suga på godisen - nej det går bara inte. Så hur håller man igen när man läser en spännande bok? Vet inte. Jag har läst en tredjedel av Pansarhjärta av Nesbo, riktigt bra hittills (men kom ihåg, en bok är sällan bättre än sitt slut) och helst skulle jag vilja strunta i Valborgseldar och grillad oxfilé men så asocial kan jag ju bara inte vara. Och jag vill ju också få ha kvar boken nån dag till.

Det är i alla fall seriemord på gång i Oslo och Harry Hole, som är mer nedgången än vanligt, dras mot sin vilja in i polisarbetet. Tre kvinnor har hittills fått sätta livet till och man kan tydligt skönja vem som blir nummer fem.

Återkommer....

(och trots vädret ska vi ikväll sätta sprätt på en flaska 1999 Amarone della Valpolicella som jag köpte på ort och ställe i höstas. )

Last song är en mix av teenage movie och drama. Ingen dålig historia men hon som spelar huvudrollen (aldrig sett henne förr men enligt min dotter är hon känd från High School Musical) är väl ingen Oscars-aspirant precis. Greg Kinnear är alltid bra, här som pappa som lämnat familjen. Därför hatar dottern honom (tror hon).

Klyschigt så det förslår men inte är den värd bara 3/10 som på imdb. Det snyftades rätt rejält i bänkraderna ska jag säga. Och det är ju värt nåt att få sig ett rejält grin. Betyg 5/10

Måste förresten korrigera en sak. Filmen från i måndags, Ghost Writer, en typisk film som växer efteråt. Har tänkt på den en hel del och den är värd bättre betyg än jag gav den, minst 6....kanske tom 7. Så velig är jag. Men det är ju så där med viss filmer, den växer långsamt fast i en. Andra filmer är man såld på direkt men sen vill man aldrig se reprisen.

Jag var tvungen att göra lite husliga saker idag (jag försöker ju undvika sånt men ibland blir bara tvätthögarna för stora) och då är det talbok som gäller. Därför:

Sara Blaedel - Bara ett liv.

Invandrarflicka hittas mördad. Man misstänkter hedersmord, men kan ju inte utesluta andra möjligheter. Sedan mördas ytterligare en flicka, en dansk som var vän med det första offret. nu börjar det bli riktigt märkligt, för tillvägagångssätten är inte likadana, ett till synes metodiskt mord, ett i raseri. Vad ligger bakom detta?

Jag har lite svårt för den här typen av historier där man på förhand vet vilka som aldrig är skyldiga. Och språket är väl lite tråkigt så där, men annars är det en rätt bra bok. Den är inte så lång heller och det kan vara bra ibland, särskilt när man är "mellan två favoriter". Så totalt sett blir det 4/7

MOLDAVIEN

Helt meningslös discodunkande låt, monoton och tråkig

Proffstyckarna verkar tycka bättre om den än jag och ger 16/25

RYSSLAND

Verkligt skum låt, han kan ju inte sjunga men det är nog meningen. Lite synd för låten är rätt bra annars.

Väldigt olika omdömen i TV, 12/25

ESTLAND
Kan det bli mycket sämre än så här, jag tror inte det.

4/25, här tyckte vi lika.

SLOVAKIEN

Det här var då bäst hittills, lagom etniskt, härlig rytm och hon sjunger rätt ok. Snygg är hon också och jag tror de går till final.

13 var snålt från proffsen.

FINLAND

Finländsk folkmusik, mycket glädje och charm. Rysken är väl att alla bidrag med fiol hamnar i "plagiat-av-Norge"-facket. Men tänk vad Finland har lyft sig sen 70-80-90-talen.

Nu blev låten rätt rejält kapad och fick bara 9 poäng.

LETTLAND

Riktigt bra låt. Hade hon haft kraftfullare röst hade det varit en riktig höjdare. Tänk om Sara Dawn FIner sjungit till exempel.

Vad kul att juryn också tyckte det, åtminstone delar av den. 19 av 25 är rätt bra.

SERBIEN

De här balkanlåtarna går ju alltid till final, det finns så många grannländer med liknande musiksmak. Det här är ok men inte mer. I min värld ligger den i nivå med Finland och Slovakien.

8 var oväntat lågt av proffsen.

BOSNIEN

Bosnien har inget balkan-iskt i sin låt, en rocklåt som kanske inte sitter som en smäck men som inte alls är dålig.

9 var lite lågt.

POLEN

Jag gillar ju såna här låtar. Han sjunger inte jättebra men den här typen av rytmen blir jag lätt förälskad i. Och för mig är det här kvällens nummer två, dock en bra bit från Lettand.

9 igen av proffsen.

...och PROFFSEN

Kayo är ett positivt tillskott. Serneholt var med redan ifjol och är (förlåt ni som gillar henne) konstlad i sitt sätt. Lena däremot är naturlig och kan kapa låtar med finess. Synd att det inte längre är ett helnordiskt program, det var roligare när alla nordiska länderna var med.

Jag har skaffat the Arks senaste CD. Den är lite oväntad, låter rätt mycket 70-tal, rätt enkel sång oc det känns som om Salo inte riktigt klämmer ur sig hela sin grymma röst. All those days låter lite som deras första CD och är efter en lyssning bästa låten.

Jag och dottern såg Polanskis senaste film Ghost writer, med Ewan McGregor i huvudrollen. Han blir anställd som spökskrivare när en f d brittisk premiärminister ska skriva sina memoarer. Det visar sig att det funnits en spökskrivare före honom men att denne dött.

Filmen är ganska lång, FÖR lång i mitt tycke (min dotter tyckte nog bättre om den är jag). Snyggt foto men många scener var alldeles för utdragna. McGregor spelar bra och en av mina favoritskådisar, Tim Wilkinson, är alltid en njutning att se. MEn betyget blir medelmåttiga 5/10.

En del beskrivningar i böcker man läst lever man med i åratal. Sen kommer en filmversion av historien och inget stämmer. Ta bara Harry Potter där dörren in till Gryffindors uppehållsrum öppnas åt fel håll!!

Johan Theorin skriver på ett sånt sätt, minst en av platserna som besrkivs i Blodläge kommer jag att bära med mig. Förväntningarna var ju högt ställda efter Skumtimmen och Nattfåk. Berättelserna är mer än deckare, i Blodläge finns också ett uns av övernaturligt. Men bara ett uns och aldrig mer än att det också går att förklara på mer fysiologiskt försvarbart sätt. Gamle Gerlof finns med, han vägrar stanna kvar på ålderdomshemmet utan flyttar tillbaka till stugan i närheten av stenbrottet. Dit kommer Per som jobbar med marknadsundersökningar och som har en sjuk dotter. Dit har också flyttat två välbärgade par, de bor i nya arkitektritade villor. Till historien hör också ett troll - kanske. Pers pappa Jerry som har haft en stroke dyker också upp och Per måste motvilligt ta med honom till Öland trots att det ska vara grannfest på askonsdagen. Ja, och trillar några av pinn, annars skulle det inte vara en deckare. En intressant historia som griper tag och dessutom intressanta personer. Att betygsätta de här riktigt bra böckerna är alltid svårare, ofta ändrar jag mig efter en vecka. Just nu känns det som 6/7, det lilla som saknas för full pott är upplösningen, även om det inte alls är ett dåligt slut.

Nu har jag Pansarhjärta av Jo Nedbö på bordet och trots att jag har två talböcker också kastar jag mig nog över Pansarhjärta för det blir intressant att se hur Nesbö ska kunna toppa förra fullpoängaren (Snömannen).