Det här är ju en omskriven bok, sägs vara såld till ett flertal länder. En dykare hittar en kropp inne i ett gammalt gruvschakt. Där finns också ett märkligt korsliknande föremål. I Tyskland finns en ung kvinna som uppmanas att hämta detta kors. Det visar sig att korset hör samman med ett annat föremål, ett föremål som Strindbergs kusin och luftfararen André haft i sin ägo. Osv osv.

Den här boken jämförs ju med Dan Browns böcker och läser man recensioner är det ofta 1 eller 5. Jag suckade över ettorna och tänkte att "typiskt överpretentiösa typer som ska såga allt intressant". Men det var ju innan jag läst den. För det här är rena dyngan. Jag älskar ju böcker med övernaturliga influenser men det här är så löjeväckande att jag rodnar. Dessutom staplas adjektiv och adverb på varandra, sannolikt i ett försök att göra "finlitteratur" av en deckare (nåja, deckare är väl att ta i). Resultatet blir sida upp och sida ner med totalt ointressant smörja. Men jag håller taget för jag tänker att det måsteju bli bättre. Men icke. Slutet är än mer patetiskt än övriga boken (till skillnad från första 50 sidorna och det var väl därför jag slösade så ofantligt mycket dyrbar tid på detta nonsens).

Så alla förstår ju vartåt detta lutar, årets sämsta bok och betyg 1/7.

Ellen Elgh är läkare, kommer från den lilla byn Varmvattnet i Västerbotten. I den här boken är hon i Afrika, jobbar som vanligt med utsatta kvinnor. En mördad domare i USA, en ung flicka som blivit gravid och hur afrikanska kvinnor försöker torka ut sitt underliv är några av ingredienserna. Även om det inte är Alfredssons bästa så är boken fylld med information om kvinnor, här afrikanska sådana och själva grunden är sann även om hon sedan broderat ut storyn med personer och händelser. Betyg 4/7