I går såg vi sista avsnittet av säsong 3, Lark rise to Candleford. Säsong 3 har varit precis lika bra som de tidigare säsongerna, man bara älskar alla människorna i de två små orterna. Det ryktas om en fjärde säsong, i så fall bara sex avsnitt. Jag hoppas att de ändrar sig och kör en hel säsong. För hur ska man kunna leva utan ett nytt avsnitt av Lark rise??? Det är nog bara miniserien Stolthet och fördom som kan mäta sig med denna serie faktiskt. Betyg 10/10

En man är sen till arbetet i gruvan och hinner inte med hissen ner. Den dagen sker en svår olycka och de flesta arbetarna omkommer. Detta händer på femtitalet.

I nutid dör en svensk kvinna på en gata i Villette, möjligen blev hon skjuten till döds. Undersökningsdomaren Martine Poirot leder utredningen.

Den här boken börjar, precis som Hedströms föregående, på ett inspirerande sätt. Men det blir aldrig spännande, personporträtten är tråkiga och man liksom bryr sig inte om nån blir dödad eller inte. Nja, kanske är det inte så illa, men det är en typisk bok man inte riktigt kan hålla fokus på när man städar. Betyg 3/7 (jag hörde ju ändå hela boken).

Impulsköpte några rödviner när jag skulle handla. Till fredagsköttet har vi öppnat ett zinfandel, Woodbridge. Pris 85 kr. Vek doft, men smaken är fyllig, ganska mycket bär, vanilj. Medellång eftersmak. Färgen röd-lila. Riktigt gott tycker jag, smaskens till västerbottensost (det jag testat hittills för köttet är inte klart). Betyg 8/10 (min man har nog lite lägre betyg på detta, han tycker det påminner om ett vin vi prövade i Kroatien i somras som han inte gillade - men som jag då förstås gillade).

Deltävling två är i mina öron bättre. Men jag tror att Björkman har rätt i att Anna B har fått ett bra startnummer (inte mycket jag håller med Björkman om annars) för det är två riktigt dåliga nummer före hennes ballad.

1 Armenien, en sångeska som sjunger om aprikoskärnor (här har jag blivit informerad om att aprikoser är viktiga för armener), rytmerna är det inget fel å och det kan bli bättre på scen, videon är riktigt tråkig. xxx

2 Azerbadjan är en av flera låtar med svensk anknytning på låtskrivarsidan. En modern sak och hon sjunger bra, har kraftfull röst. Kommer nog att slåss långt upp i resultatlistan tror jag. xxxx

3 Danmark har en bra poplåt, typisk dansk gladpop med en refräng som sitter som klister. xxxx

4 Israel, överpretentiös smörja. x

5 Litauen. Pinkpaus som vanligt. Fem osynkade killar rappar och sjunger och viftar på armarna. Och inte ens roligt. x

6 Sverige. För patriotismens skull vill jag säga xxxx, men jag tror inte den står sig så bra i konkurrensen. Det skulle i så fall vara om Anna lyckas gå ut i TV_rutorna för hon är bättre än låten.

7 Schweiz har en seg ointressant låt x

8 Ukraina lyckas iregel bra. Det här är en suggestiv låt som lyfter bra på slutet. Och hon sjunger rätt bra också xxxx. Nu får dock detta tas med en nypa salt för det har strulat för Ukraina med böter, plagiat, och det kan vara en annan låt som ska representera landet.

9 Bulgarien. Sångaren påminner vagt om nån 80-talsröst, kan bara inte komma på vilken. Läten meningslös, xx

10 Kroatien har en ovanligt seg låt, tråkig melodi som väl försöker lyfta lite

på slutet och lyckas hiva sig upp till en xx

11 Cypern har en gitarrspelande britt-poppare av lite boybandtyp och såna är jag ju svag för. Rösten är ok men den här låten hade kunnat bli riktigt bra med en kraftfullare röst.xxxx

12 Georgien skickar en kvinnlig sångerska som sjunger en ballad som i mitt hjärta är klart sämre än vårt eget bidrag. Lyfter lite i slutet. xx

13 Irlands ballad är ok, flöjtspel a la Titanic, kör som sjunger stämmor xxx

14 Rumänien, alltså jag har inte lyckats få ljud på låten via youtube så här vet jag inte än vad jag tycker

15 Slovenien skickar en grupp. Buggvänlig trall som inte kommer att vara med och slåss om nån slutseger (om det inte är en jättekänd kultgrupp i östblocket)xx

16 Nederländerna har en trall-låt xx (och då är jag betygssnäll)

17 Turkiet har alltid härliga rytmer men melodin är lite tråkig xxx

Här finns alltså fler låtar för mig att välja på när det gäller topp tre

Utan inbördes ordning

Azerbadjan

Danmark

Cypern

Ligger hemma i rejäl förkylning, haft lite otur med infektioner denna vinter. Så jag har legat och lyssnat på ESC-låtarna som alla finns på youtube. Vissa låtar är ju bäst vid första lyssningen, andra växer. En del ligger som ett frö i marken och där blir de till sten (så är det tyvärr med många av låtarna i första deltävlingen).

1 Albanien har haft några bra låtar, framför allt deras första försök. Detta är rätt medelmåttigt, väldigt simpel refräng som man hört hundratals gånger. Och den lyfter aldrig. xx

2. Bosnien. Dåligt, what more to say. x

3. Estland. Också ofattbart dåligt. Svårplacerad genremässigt, urtråkigt på scen. x'

4. Finland. Fioler och dragspel och låten gör en glad. Czardas-varning. xxx

5. Lettland. Den här låten sågade jag helt första gången, men vid andra lyssningen var det som om jag förstod den helt plötsligt. Lite musikal-sorg över den, kvinnor som kämpar i motvind liksom. xxxx

6. Moldavien. Lite rock, lite jazz, lite etno. Och på det en medelmåttig kvinnlig popröst. nja xx

7. Rysk manskör som sjunger stämmor. Göre sig icke besvär. xx (får två bara för att några andra låtar är så extremt dåliga att det måste synas)

8. Serbien har mycket etno i låten och det går säkert hem. Jag är rädd att den här låten blir farlig. xx

9. Slovakien. Sången är förfärlig, låten rytmisk, typisk öststatslåt som med annan sångare kunnat vara ok. xx

10. Vitryssland. Rätt tradig låt med typiska östrytmer. Men stråkar förstås liksom i många andra bidrag. I det här startfälter är det dock inte svårt att sjunga till

sig ett betyg xxx.

11. Belgien. Manlig gitarrsångare, han har inte helt oäven lite raspig röst. Men

låten är för tråkig. xx

12. Makedoniens manlige sångare sjunger en ballad med typisk balkanmelodi. Sen kommer nån rapp-snutt, varför det? xx

13. Grekland. Discopop, för monoton för mig. Sämsta greklåten på åratal men

säkert snygg på scen. xx

14. Island. Mycket sämre än fjolårets. Jag tycker inte hon sjunger så bra heller. Dunka-dunka-upptempoballad skulle jag vilja kalla det här som är det klara bottennappet i Nordenkampen i år. xx

15. Malta skickar en ---- ballad. Det du. En översminkad sångerska med fem meter lång klänning som sjunger en uuuurtråkig låt. x

16. Polen. Jag brukar gilla Polen, det här är lite lagom pompöst för min smak. xxxx

17. Portugal har ryckt upp sig de senaste åren. Hyfsad ballad. xxx

Så sammanfattningsvis väljer jag ut följande tre som mina favoriter i det är, i mitt tycke mycket svaga, startfältet.

Lettland

Polen

Finland

Det här är tredje boken i deckarserien av Carin Gerhardsen. Ett bestialiskt mord sker, en mor och hennes två barn hittas halshuggna. Inte långt därefter börjar polisen, som ännu inte har några ledtrådar, undra varför en av kollegorna inte är på arbetet. Detta leder till en rad tidigare händelser både gällande den försvunne polisen och en av utredarna.

Även om Gerhardsens första bok var bäst så är den här också rätt bra, det som fattas är väl lite mer djup i personligheterna. Möjligen också lite utdraget slut. Men betyget blir 5/7

Det var dags för förhandsvisning på bio ikväll. Intresset var väl inte på topp, vi kom med tåget halv sju i morse och var på jobbet från åtta till halv sex. Men har man gratisbiljetter så har man. Hade sett trailern vilket inte heller ingav nåt stort förtroende. Men filmen var riktigt bra. En pojke ligger medvetslös efter en skallskada. Föräldrarna (Mikael Nyqvist och Isabella Scorupco) har inte olika approach till detta och blir rätt kyliga mot varandra. Sen träffar Isabella en fransk man som är lite mystisk. Han erbjuder sig att hjälpa dem. Men med vad?

Lite av budskapet Ge inte upp i filmen. Mycket mer sevärd än man kan tro. Betyg 7/10

Nej, det var inte pga att Markoolio är nån idol som vi gick för att se Rasmus på luffen. Det råkade vara till den musikalen jag fick tillräckligt billiga biljetter (för mellobiljetterna var såå dyra). Rasmus spelades av en av ungarna Wahlgren. En kopia av sin mor, både utseende och röst och sätt att tala. Nästan creepy att de är så lika. Hur som helst var det en trevlig liten sak även om den ju inte kan mäta sig med de stora musikalerna. Singing in the rain är väl kanske den bästa jag sett än så länge.