Min man är på väg hem från Thailand. Han ringde vid mellanlandning. I

Azerbadjan. Med air Lal. För en flygfobiker som jag låter det föga övertygande. Men de överlevde ju resan ner. Tycker ändå, trots den vedervärdiga vintern, att det är skönare sitta uppkrupen i soffan och se miniserien Taken.

Jag har ju alltid varit intresserad av melodifestivalen, vet egentligen inte varför men så är det. Och det är också intressant att man år från år märker att man har samma åsikter som vissa proffsbloggare. Markus Larsson brukar oftast puffa för det låtar jag sedan tycker är bäst. Det blir alltså intressant att se hur Jennifer Browns låt låter. Och har superhöjer inte Zelmerlöf heller. Nog var Cara mia ok, men inte mer. Problemet med den låten var att versen var bättre än refrängen. Och det funkar inte för mig i såna här sammanhang.