När man läser rätt många deckare per år kan man ibland tveka om boken var bra, medelmåttig eller dålig. Man tyckte den var spännande, var det 5 av 7, 6 av 7 eller kanske rentav 7 av 7.

Tre sekunder är inte en sån bok. Efter tio sidor vet man. Det är en sjua. Sen läser man med en klump i magen, så spännande, så verklighetstrogen och så bra skriven. Att blanda konversation med tankar, tankar med skeenden. Det triggar stämningen, allt blir levande.

Hoffman är en f d kriminell som sedan tio år tilbaka är infiltratör åt polisen. Han ska hjälpa till att knäcka en stor narkotikaliga, Wojtek. Genom att ta över narkotikaförsäljningen på Sveriges fängelser. Inifrån. Nu går kanske inte allt enligt planerna.

Jag är avundsjuk på alla er som har detta kvar. Det är nog den näst bästa svenska bok jag läst. Den bästa - Edward Finnigans upprättelse. Förstås också Roslund och Hellström. De är bäst.