Den här dagen blev precis så tung och jobbig som jag anade innan. Det är märkligt att man kan gå på i 120 knyck och hålla fokus men så fort man tar ett steg utanför jobbet är det som om hjärnan bara är tom. Ibland tänker jag att det är underligt att man hittar hem... Fast... jag brukar ha stora svårigheter att hitta bilen (stor parkering och inga fasta platser), och det är ganska pinsamt när man gått runt en halvtimme och sökt. En gång fick jag lov att ringa till min man.

Det här låter inte klokt. Nu ska jag inte göra nåt mer idag utan se ett avsnitt av min älsklingsserie Nord och Syd.

Jag har härligt mycket att göra nu i tre dagar, så mycket att jag inte vet var jag ska börja. Flera extra arbeten som ska skrivas och det tar tid. Deklarationer inkl dotterns, som i år startat ett litet företag och där kvitton och in-uppgifterna är i en salig röra. Sen far sonen på skolresa imorgon kväll och innan dess ska han ha klart flera skolarbeten. Hur mycket jag än tjatar förhalar han det hela och det gör mig tokig. Sen jobbar jag hela onsdag natt så jag kommer att vara allt annat är fräsch på torsdag.

Målet är fredag morgon då jag reser till Washington, men smolket i den bägaren är att jag hatar att flyga.

Äh, nu har jag gnällt av mig. Kastar mig nu raskt över arbete nr ett som ska vara klart innan lunch och måste skrivas på luckor i schemat (o såna har jag inte idag).

Have a nice dag. Lär av mig tänk mer positivt.