För den som bor i Umeå finns denna vecka möjlighet att se Midgårdsskolans musik- och danstreor framföra en grymt proffsig konsert. Temat är Koma, fyra personer ligger i koma av olika orsaker. Kring detta växer dans, musik och sång fram. Min dotters sambo deltog i flera av numren och det är inte utan att man känner sig stolt.

I kväll har vi varit på showen "Christmas with"... med

Jill Johnsson

Tityo

Anders Glennmark

Andreas Johnson

Gabriel Forss

Björn Kjellman

Tomas di Leva

Tomas Järvheden

Det var riktigt bra. Bäst var DiLeva, har har bra röst. Han sjöng Personal Jesus (det var väl Depeche Mode som gjorde den??) grymt bra. Andreas Johnson var också mycket bra, sjöng Glorious och sina båda melo-final-låtar.

Nu håller jag tummarna. Jag hade högsta budet på en av auktionerna på biljetter till finalen. Man vet ju aldrig vad det är för människor som säljer (annat än att det kan finnas lite omdömen) men fördelen med Tradera är ändå att man får namn och adress och om det är nåt kriminellt fel (typ falska biljetter) kan man i a f polisanmäla. Har tittat på säljarens tidigare affärer och det ser då bra ut. Så nu har jag chansat och bokat biljetter till My fair lady också samma helg (lite halvdåliga platser men ändå).

Nu kör Metallica stor Death Magnetic-tunré med två framträdanden i Globen. Det kommer ju att bli extremt svårt att få biljetter till normalpris och yngste sonen torde flippa ur om han inte kan fara. Och jag skulle verkligen unna honom det. Men som sagt, det blir till att tänka strategiskt om det ska bli några biljetter utan att det ska kosta två tusen spänn. För det blir lite dyrt om man sen räknar in tågresan, hotell m.m

Helt fascinerande att en 74-åring fortfarande sjunger så bra. Det var en riktigt bra konsert med alla hans största hits. Jag har egentligen inte lyssnat så mycket på Cohen tidigare, det är dotterns man som fått mej att titta åt hans håll. Sen måste jag säga att en av tjejerna i kören, The Webb sisters, hade en av de vackaste röster jag hört. Konserten startade halv åtta (vi missade en halv låt för vi gick in i fel entre), sen var det cirka 20 min paus och sen fullt ös till tio i elva. Ett par låtar var lite sega, men annars var det stämningsfullt och en av låtarna, Thousand kisses deep, läste han. Kan låta segt men det var det inte alls, riktigt bra.

Dock måste jag säga att fortfarande är mitt största live-konsert-moment när Bruce Springsteen sjöng The Band-låten Long black veil. Som jag grät

Vi åker tåg till Stockholm ikväll och i morgon blir det globen. Återkommer med lite intryck från Cohen-showen.

Det är vi som är hemgiften heter Klungans aktuella föreställning. Det är en norrländsk humorgrupp bestående av

Carl Englen, Mattias Fransson, Olof Wretling och Sven Björklund.

Det här är en halvt surrealistisk föreställning, tidvis helt obegriplig, tidvis med makalöst kluriga texter, till exempel berättelsen om pojken som hade spenar istället för fingrar, eller En rekapitulerng av de första två tredjedelarna av föreställningen. Det här är sånt man skulle vilja se om och om igen.

Ikväll var vi och tittade på stå-upp-showen med Björn Gustavsson, Måns Möller, Soran Ismail och Özz Nujen. Vi är väl inte några stå-upp-fantaster men det var rätt trevligt. Özz hade jag aldrig sett på Tv, han var ok, men både han och Soran körde för mycket lyteskomik och det är inte roligt. Björn är ju grym på att bygga upp komiska bilder men kan inte riktigt få till det i slutet. Bäst var Måns, han hade bästa knorrarna på slutet. Stämningen var hög, särskilt fjortistjejerna som ville se Björn.