Nu är det bekräftat, ingen i vår familj (jag, min man, mina tre barn) har röstat på samma parti. Jag tycker det är rätt bra att ungarna (de är ju inte ungar längre men) tar egen ställning och kul att höra artonåringarna, som finns hos oss i tvåsiffriga antal hela tiden, faktiskt diskuterar politik.

Jag påbörjade den här boken för två veckor sedan men den har blivit liggande, inte för att den var dålig utan för att jag lyssnat på talböcker. Den här har jag nu läst ut, den måste lämnas tillbaka på biblioteket i morgon.

Det här är en riktigt rar historia om Erna, en 34-årig kvinna med konstig huvudform som fortfarande bor hemma hos sina föräldrar. Fadern Ernst är en elaking. Erna ropar in några böcker på auktion och hittar gamla kärleksbrev. Keramikern  Börje från Stockholm får också tag på kärleksbrev från samma korrespondenter. Och de lär känna varandra...

Som sagt riktigt rar historia, Brunk H har gjort flera såna här charmiga böcker, t ex Sirila Gentlemän sökes. Stenhimlen får 5/7.

Jag har äntligen påbörjat Indridasons senaste bok Mörka strömmar. En död man förbryllar Elinborg mfl, inte minst då man hittat "våldtäktsdroger" i hans ficka.

Jag har aldrig blivit besviken på Indridasons böcker, återkommer med lite betyg så småningom (sannolikt efter tisdagen).

Det här sägs vara första i en serie kriminalromaner med psykologen Sebastian i huvudrollen. 16-årlge Roger försvinner och blir snart funnen död. Polisen Haraldsson leder utredningen. Haraldsson och hans fru kämpar frenetiskt för att bli med barn, Sebastian kämpar för att få kvinnor på rygg och båda kämpar för att få fast mördaren.

Helt ok debut men inget som lämnar några större märken efter sig. Kommer säkert att läsa deras nästa också även om jag inte tycker Sebastian är nån särskilt trevlig huvudperson. Netyg 4/7

Förra veckan har jag inte riktigt orkat ta tag i roligheterna (förlåt, vi har ju faktiskt sett minst tio avsnitt av Mordkommissionen -- som egentligen i översättning borde heta Mobila Teamet men det låter väl mer som psykiatrisk akutsjukvård än polisarbete). Men det börjar nu droppa in en del av höstens storfilmer och "måste-ses-filmer". Ett exempel är väl Wall Street där den cancersjuke (enligt skvallerpressen) Douglas är tillbaka och där uppkomlingen MavAvoy också har en roll. Här är trailern:

Det är förfärligt hur mycket tid som läggs ner på hur en politiker ska säga det han eller hon vill ha sagt, vilka färger och kläder som lämpar sig, hur de ska luta huvudet, hur hård eller mjuk rösten ska vara. Men var finns själva budskapet? Det drunknar ju i allt detta.

Det var ett intressant program igår kväll på svt om just detta. Man analyserade bland annat vilka Spotify-listor de olika ledarna hade, om det var äkta vara eller producerat för att "passa". Man trodde att vissa hade äkta listor, vissa (bland annat båda blockledarna) hade fingerade listor. Alltså, jag står ju inte idag och tvekar om jag ska kunna lägga min röst på nån som gillar E-type (som jag nu råkar INTE gilla) eller om jag istället ska välja den som gillar John Fogerty (min absoluta favorit). Och jag hoppas och tror att annat styr alla er andra också.

Jag måste säga jag har tänkt en hel del denna helgen. Jag har ju dissat utfrågningarna fram till fredagen men min yngre dotter har verkligen varit en agitator för sina åsikter, inte minst den avsky hon känner för en viss partiledare (som jag inte riktigt förstod tills jag såg partiledarutfrågningen). Man kan inte förställa sig hur mycket som helst och verka trovärdig. Vi kan inte ha en statsminister som är en kelig labradorvalp som sedan går och tjuvpinkar när ingen ser och tycker att det är ok för han är så mycket bättre och alla andra såna korkskallar som bara ids gå på toaletten istället. Nu var jag väl ganska tydlig med hur jag tänker men skit samma. Eller för att inte tala inlindat som en politiker: Anders Borg är en av Sveriges bästa politiker men Fredrik Reinfeldt är nog den falskaste av dom alla, och jag skäms att jag under en tid låtit mig luras av hans hundvalpslook och trott att han var hederlig. Men när jag lyssnar på vad han EGENTLIGEN säger så kan jag nog inte stå för nästan nånting.

Och eftersom vi bor i en demokrati och ett (oavsett vilket block som vinner idag) av världens bästa länder (folk må klaga hur mycket dom vill) så hoppas jag att ALLA ALLA ALLA tar sitt ansvar och röstar.