Det  känns lite pinsamt faktiskt, men jag grät flera gånger under gårdagens mastodontsändning från bröllopet. Men det jag nog alltid kommer att minnas är Daniels oväntat tjusiga tal. Även om han fått hjälp med att skriva talet (det har nog även kungen fått gissar jag) så förtar det inte sättet på vilket han framförde det. Jag må vara hur anti-rojalist som helst (för det är jag) men det var tjusigt och det var härligt att se hur genuina känslor de verkar ha för varann. Och de har nog fått kämpa för sin kärlek.

Nu ska jag sluta vara på patetisk. Man ska INTE kunna ärva ett jobb, man ska först visa att man kan prestera vad som krävt. Ha gärna kvar kungadöme men låt i så fall svenska folket rösta om vet som ska vara statschef eller låt det vara ett vanligt "söka-jobb-förfarande".

Tre kvinnors öde flätas samman i den här historien. Huvudperson är Ally, en teatermänniska från New York. Hon reser till Paris för att hennes man, journalist, försvunnit. På en spansk kust hittar en bakfull svensk flicka liket efter en afrikansk immigrant. På havet räddar en fiskare en kvinna från att drunkna. Och i Paris dör 17 personer i en hemsk brand. Allt det här hänger samman på ett sätt i den här ganska intressanta historien som är väl värd att läsa. Betyg 5/7