Portugal kör samma låt år efter år (utom 2008- om jag minns rätt, då hade dom ofattbart nog bästa låten). Språket gör nog mycket för portugisiska gör sig inte alls bra till musik. Och nån vinst blir det ju inte i år heller. Men Lena Ph verkar ju tro på låten. Totalpoäng i TV 18/25, där ser man.

Makedoniens låt är inte så oäven, men framträdandet är tråkigt. Sen tycker jag man känner igen rätt mycket i refrängen fast jag kan inte precisera vilken låt den liknar. Men nog gör sig den här typen av språk bättre än portugisiska?? Den här låten totalkapades av proffsen, 3/25.

Vitryssland - en av många ballader detta år. Rätt fin vers men refrängen lyfter inte alls. En av killarna sjunger rätt fint. Medelbetyg.

Island vill, enligt Björkman, inte vinna (för de skulle inte ha råd att ordna 2011 års tävling). De har ju flera andraplatser om jag minns rätt. Har svårt att tro att det går så bra nu (men jag hade ju fel ifjol för den låten växte). Jag måste säga att jag tror inte ens det blir final (sticket som är det bästa i låten påminner lite om Moving on med Sarah Dawn Finer).

Belgien har en gitarrsångare, ok men inte mer. Rätt menlös låt. I TV får den medelbetyg.

Malta har---believe it or not-- en ballad. De är ju bra på ballader men det blir rätt

   tråkigt. Betyg av proffsen strax över medel.

Albanien har en  typisk Eurovision-låt, man tycker man har hört den rätt många gånger. Rätt svängig men kan inte tänka mig att det är en vinnare. Björkmans gäng 18/25, alltså högst hittills.

Grekland har ju haft höga placeringar på senare år. Jag tror säkert det kommer att gå bra även detta år, härlig rytm. Och sen ligger Grekland lite mittemellan öst och väst på nåt sätt (alltså ingår ju inte i gamla röda öst) och de har en säker tolva från.... Cypern förstås. Men lite mer fart i showen (från sångaren då) vill man ju se. Thomas och Serneholt tror inte alls på den här och ger 1 poäng, Kayo och Lina Ph ger 4, Rennie ger 3.

Den här talboken har jag lånat via elib. Efter Blodläge och Pansarhjärta torde de flesta deckare te sig händelsefattiga och torftiga. Josefssons böcker har väl lite Jan MÅrtensson över sig, seg lunk, inte så spännande. Men den f d polisen som är huvudperson är rätt sympatisk. Historien? Ja, det börjar med att Boman ska på en f d kollegas begravning. Sen råkar en av kistbärarna snava och ner far kistan, locket av och ut ramlar inte ett utan två lik. Varav det ena ser ut att inte ha dött naturlig död.

Spännande, nää, charmig-ganska. Inte så lång. Tråkig uppläsning. Betyg 3/7