Jag har skaffat the Arks senaste CD. Den är lite oväntad, låter rätt mycket 70-tal, rätt enkel sång oc det känns som om Salo inte riktigt klämmer ur sig hela sin grymma röst. All those days låter lite som deras första CD och är efter en lyssning bästa låten.

Jag och dottern såg Polanskis senaste film Ghost writer, med Ewan McGregor i huvudrollen. Han blir anställd som spökskrivare när en f d brittisk premiärminister ska skriva sina memoarer. Det visar sig att det funnits en spökskrivare före honom men att denne dött.

Filmen är ganska lång, FÖR lång i mitt tycke (min dotter tyckte nog bättre om den är jag). Snyggt foto men många scener var alldeles för utdragna. McGregor spelar bra och en av mina favoritskådisar, Tim Wilkinson, är alltid en njutning att se. MEn betyget blir medelmåttiga 5/10.

En del beskrivningar i böcker man läst lever man med i åratal. Sen kommer en filmversion av historien och inget stämmer. Ta bara Harry Potter där dörren in till Gryffindors uppehållsrum öppnas åt fel håll!!

Johan Theorin skriver på ett sånt sätt, minst en av platserna som besrkivs i Blodläge kommer jag att bära med mig. Förväntningarna var ju högt ställda efter Skumtimmen och Nattfåk. Berättelserna är mer än deckare, i Blodläge finns också ett uns av övernaturligt. Men bara ett uns och aldrig mer än att det också går att förklara på mer fysiologiskt försvarbart sätt. Gamle Gerlof finns med, han vägrar stanna kvar på ålderdomshemmet utan flyttar tillbaka till stugan i närheten av stenbrottet. Dit kommer Per som jobbar med marknadsundersökningar och som har en sjuk dotter. Dit har också flyttat två välbärgade par, de bor i nya arkitektritade villor. Till historien hör också ett troll - kanske. Pers pappa Jerry som har haft en stroke dyker också upp och Per måste motvilligt ta med honom till Öland trots att det ska vara grannfest på askonsdagen. Ja, och trillar några av pinn, annars skulle det inte vara en deckare. En intressant historia som griper tag och dessutom intressanta personer. Att betygsätta de här riktigt bra böckerna är alltid svårare, ofta ändrar jag mig efter en vecka. Just nu känns det som 6/7, det lilla som saknas för full pott är upplösningen, även om det inte alls är ett dåligt slut.

Nu har jag Pansarhjärta av Jo Nedbö på bordet och trots att jag har två talböcker också kastar jag mig nog över Pansarhjärta för det blir intressant att se hur Nesbö ska kunna toppa förra fullpoängaren (Snömannen).