Erik Saade får sin kalldusch   ...och Salem al Fakir får hjälp (om det nu var till nån hjälp) av Björn Gustavsson.

Vi hade riktigt riktigt bra platser. Och det var en bra show trots att det saknades det där extremt bra numret som vi skulle ha velat skicka till Oslo. Bästa scenshowen hade utan tvekan Peter Jöback (då menar jag lasershowen med de grymma rökeffekterna). Och mellanakten med alla gamla godingar var lysande. Så mäktigt och så intressant att se vad som får globen att koka. Givetvis fick Rybak massor med respons men det fick även en av mina allra största Mello-favoriter genom tiderna, Roger Pontare. Den låten blir man aldrig trött på.

Nu kan vi nog inte toppa de där platserna om vi inte lyckas få med ett bidrag och får sitta på låtskrivarraderna. Nog kanske vi försöker, det svåra är att få någon att göra en demo som är tillräckligt proffsig. Ja, sen är det väl det där lilla kruxet att komma på den perfekta låten.

jag har lyssnat igenom finallåtarna några gånger. Ja utom de allra sämsta som jag bara tycker är outhärdliga (främst Pernilla Wahlgren men jag har också svårt för Salem al Fakirs låt..vilket känns lite trist eftersom det är en av de som kan vinna). Jag har fort lessnat på Ola och Erik Saade (den sistnämnda verkar ju vara en av de låtar som Björkman vill se i Oslo om man tittar på startnumret), Timoteij är en extremt simpel låt (som jag säkert hade gillat om Nordman gjort den) och Peter Jöbacks röst och ljussättning överstiger själva låten med råge.

De bästa låtarna är Jessica Anderssons låt, Darin, Anna Bergendahl och Andreas Johnson. Två av dessa torde ju ha vinstchans. Men Saade och al Fakir kan bli livsfarliga. Liksom (ofattbart nog) Timoteij, men där hoppas jag på att de fem utländska jurygrupperna har lite mer vett och sans än svenska folket.

Ikväll hoppar vi på tåget och jag hoppas på en mycket trevlig finalkväll med bättre slut än de senaste två åren då mina favoriter INTE vunnit.

Den här boken låg etta på elibs uthyrda stream-böcker. Så jag tänkte Varför inte. Har läst rätt lite på sista tiden. Det här är en rätt gammal deckare, av historien att döma. De hittar kvinnohuvuden men inga kroppar. En psykolog tror att det beror på vädret och en gammal polis får hotbrev. Sen lunkar historien på och det är väl en ok historia, nästan lite söt (om man nu kan kalla en bok med lösa huvuden för söt) men det är ju inte det minsta spännande. Betyg 3/7

Nu ska jag börja med Carin Gerhardsens nya deckare när jag kommer hem från Stockholm. Den är nog bättre, åtminstone var hennes två tidigare deckare rätt ok.

Vi såg Alice i Underlandet i går. I 3D förstås eftersom vi har turen att bo där man kan se 3D. Men 3D-effekterna var inte perfekta, vissa delar var bra (katten bla) men bakgrunderna kändes mer som kulisser. Dessutom var filmen inte alls den typiska Burton-atmosfären. Det kändes som om de balanserade upp det hela föratt både barn och vuxna ska kunna se den- nu blir det nog tvärom. För otäck för barn, för trist för vuxna som är vana vid Burtons typiska melankoliska och mörka sätt att göra film. Så betyget blir bara 4/10

Rätt låtar gick till final, skönt att för första gången detta år kunna säga det. Låtarna var långt ifrån lysande men artisterna var de rätta. Jag charmades lite av de söta killarna i Noll disciplin, synd de inte fick ta Pernilla Wahlgrens plats i andra chansen. Hoppas hoppas hoppas att vi slipper henne i finalen, låten känns tjugo år gammal.

I andra chansen är jag lite ambivalent. Jessica Anderssons låt är bäst men det är lite för mycket ballader i finalen. Pauline och Crucified Barbara (som väl ställs mot varandra direkt) är de andra två låtarna jag håller en liten tumme för. Men bevare oss väl för falsksången i Underbar och schlagerfrossan med Pernilla.

Karin Fossums mördare brukar vara tragiska personer, ofta såna man fattar sympati för. Det här är en lite rörig historia men även här är personerna inte helt svarta eller vita utan mer nyanserade. En yngling med alkoholiserad mor gör mer eller mindre olagliga saker, bland annat klipper han av en hårfläta på en flicka som retat honom.

Döden låter vänta på sig men kommer så småningom i denna ganska typiska Fossum-deckare. Jag är väl lite för förtjust i spänning men den är läsvärd, betyg 4/7