Nu har jag jagat runt en dag på Noliamässan. Vartannat år är den i Umeå. Vartannat i Piteå. Varje gång brukar jag köpa någon ny "spännande" produkt. Jag minns den fantastiska vispen som kunde vispa lättmjölk till "vispgrädde". Den var riktigt bra men är nu sönder. Ett annat år köpte vi en makapär som kunde göra tjusiga anordningar av grönsaker. Den använde vi knappt. Förra Nolia köpte jag en jättepraktisk tvättvante, man blötte vanten och så skulle det vara sååå lätt att städa. Men minus var att vanten blev jättetung, använde den en gång. Den är nu saligen hädangången. I år har jag köpt en "magic ball". Den är en plastboll med pärlor, man ska kunna tvätta utan eller med väldigt lite tvättmedel. Den ska nu utvärderas. Måste väl pröva med riktigt smutsiga kläder, annars är det svårt att bedöma.

den kostade 170 kr, min man gapskrattade. Skrattar bäst som skrattar sist

Det är strålande sol idag. Vi ska gå på Noliamässan. För alla norrlänningar är det en känd stor mässa där typ allt säljs, traktorer, hus, godis, mat och kläder. För att bra nämna något. Det brukar vara roligt, mycket provsmakningar. På fredag ska Fristad spela på eftermiddagen. Det kan jag rekommendera.

www.fristadmusic.com

Det godaste jag vet är gäddlever. Den ska vara kokt i salt, inga kryddor. Det är så sällan jag får tag på gäddlever men idag har vi besök av en kusin som fiskar mycket och jag har fått flera levrar. Det är nog fem år sedan jag åt gäddlever senast men det är en smak man aldrig glömmer. Jag kommer nog INTE att dela med mig av detta utan njuta nån dag i ensamhet (hur snål och sniken får man bli).

Det är märkligt, jag som avskyr nötlever. Det var en mardröm på skolan när man fick leverstuvning eller (ännu värre) leverbiff. Kycklinglever är ok (äter det ibland faktiskt).

Lennart Ramberg har skrivit Kyoto och fjärilarna. Uppläsare Magnus Roosman. En vetenskapsman är försvunnen. En av hans forskningsassistenter, Kenny, en före detta fotomodell som sadlat om, får det kämpigt. Han har inte lyckats så bra med sina projekt  och utan handledaren kan det bara gå åt skogen. Men av olika anledninggar hamnar han på en båt med miljöaktivister. Och färden leder till Ryssland i jakt på höga halter Fluorväten.

Historien är väl ok men återigen är det svårt att få upp spänningsnivån oavsett om folk hamnar i flytande kväve eller blir skjutna. Men det är väl bra att de även i såna här böcker fokuserar på miljöförstöring...

Betyget 3/7. Typiskt medelmåttig bok som egentligen inte lämnar några spår efter sig. Ja, det skulle vara lite förhöjda halter fluorväte då.

Hur gott är Ben % Jerry? Ja, min äldsta dotter har sagt att cookie dough är den godaste glassen som finns och att man knappt kan äta annan glass när man smakat Ben & Jerry. Sedan kom min son och började tala om samma glass. Mellandottern hade, liksom jag och maken, aldrig smakat den omtalade glassen. Så, trots att den är på tok för dyr, köpte jag en burk ikväll. För att se om också vi skulle falla för det amerikanska. Men nix. Ingen av oss kunde hitta det märkvärdiga i den glassen. Jag är ju ganska förtjust i pistageglass och glass med nötter (särskilt valnöt), det finns stora ovala burkar som är grymt goda. Jag köper dom inte så ofta, tycker att 40 spänn för 1,5 liter är i dyraste laget. Men i jämförelse med B & J blir ju den glassen otroligt billig.

Den allra godaste glassen "what so ever" är den italienska smaken cassata med syltade körsbär. Men det är sällan jag hittar den.

Vi (eller rättare sagt jag men just nu känns det lite drygt att ta på sig hela ansvaret) bestämde oss i början av sommaren att den gulnade furutrappen skulle vitmålas. Sonen skulle få tjäna lite pengar om han målade. Det har han väl också gjort, delvis. Efter sex veckor av sommarlovet hade han slipat vissa delar (de som går att ta lös) och grundmålat nästan hela trappen. Bara lämnat det mest svåråtkomliga.

Alltså trappen är lång, vi bor i radhus med källare, bottenvåning, övervåning och vindsvåning. Mååååånga trappsteg.

I helgen började jag tappa tålamodet med allt kluddande, målarfärg överallt, aldrig färdigt. Så jag bestämde mig för att börja uppifrån vindan med själva lackfärgen. Jag har ju en del besvär med värk i leder så jag orkar bara lite åt gången. Dottern har också hjälpt till med några trappsteg. Men jag tror ärligt talat aldrig att detta blir klart. Man kan ju inte måla alla delar samtidigt, man ska kunna gå i trappen, det är delar man inte kommer åt när andra delar inte torkat o.s.v

Så nu är väl målsättningen att vara klar med målningen i början av nästa vecka. Sedan ska listerna slipas (dels är de slitna, dels har det kommit målarfärg på trots kilometervis med maskeringstejp).

tack och lov att maken bromsade när det gäller ny uteplats. Med tvekan gick jag med på att skjuta upp det till nästa sommar. Nu är jag rätt glad för det. Och hoppas att jag ska stå emot frestelsen av andra projekt.

Jag beställde en TV-serie på vinst och förlust, jättebillig, fyra säsonger. Det handlar om en lite udda kille som skapar illusionsnummer till en trollkarl. Sedan handlar det också om en journalist. Och på grund av dödsfall möts deras vägar och de löser mordgåtorna tillsammans.

Rätt ok mordgåtor, lite humor också och ett väldigt udda deckarpar. Vi såg två avsnitt ikväll, definitivt värt det ringa pris jag betalat.

Min man har gjort några mindre tatueringar. Den första slarvade han med när den var nygjord så vissa linjer hade försvunnit. Min son fick en tatueringsmaskin i julklapp (inte någon av mina bästa presentidéer, den har mest stått oanvänd, han har aldrig vågat pröva på annat än apelsiner) och.. ja, det går ju att räkna ut. Min man har tjatat på mig att fixa till linjerna på hans tatuering. Jag har bara prövat på apelsin en gång men han är tålig, min man. Och det gick inte så tokigt. Första linjen blev inte helt rak men man förstår ganska snart hur man ska vinkla, hur hårt man ska trycka o.s.v

Ska träna lite mer, ska nog sen försöka göra en liten tatuering på mig själv, nåt väldigt enkelt och på nåt ställe som inte syns så mycket. Kanske.