Det var ett mycket intressant TV-program om Stephen Hawkins mfl och deras teorier om universum. Strängteorin som jag inte förstår helt och fullt men som verkar bygga på att allt är uppbyggt av strängar skulle förklara varför gravitationen är så pass liten. Likaså berättades det om s k branes, plan, där universum skulle vara eller finnas som ett brane och där möjligen Big bang skulle ha uppstått pga kollision mellan branes. Önskar man vore yngre, för det är ju grymt intressant detta. Och att kunna förstå alla dimensioner. De förklarade att jorden, om vi bara kunde tänka i två dimensioner, skulle vara oändlig. Likadant verkar universum oändligt för att vi bara förstår tre dimensioner.

Redan nu har startordningen släppts för semifinalerna i ESC i Moskva 12 och 14 maj. Sverige finns i första startgruppen tillsammans med

  Bosnien-Herzegovina

  Israel

  Belgien

  Andorra

  Tjeckien

  Montenegro

  Island

  Georgien

  Bulgarien

  Portugal

  Schweiz

  Makedonien

  Finland

  Vitryssland

  Turkiet

  Rumänien

  Malta

  Armenien

Sen får vi ju se om det går lite bättre än ifjol.

Tack för kommentaren. Det var just att filmen egentligen var rätt ordinär som var så märklig. Att jag tyckte den var så bra alltså. Trots att det var en ganska tragisk film var personerna sådana att man nästan fick ett lyckorus i magen av att se hur de klarade sig trots motgångar av alla de slag. Jag brukar ge betyg 10 kanske vartannat år, 9 en gång per år etc. Brukar vara snål med höga betyg med andra ord. Det här var en film som stack ut. Möjligen framkom det inte av min beskrivning, men den ÄR värd 8/10 för mig.

Jag har sett filmen The lucky ones, med bla Rachel MacAdams och TIm Robbins i rollerna. Tre soldater åker hem på permission från kriget. De är The lucky ones, dvs de har överlevt. Men allt går inte som de tänkt på permissionen. Det är egentligen ingen märkvärdig film men det griper tag i en på något sätt. Hur två år i kriget på något sätt nästan suddat ut deras civila liv. Klart sevärd. Betyg 8/10

Birgitta Edlund är en ny bekantskap. Jag har lyssnat på hennes deckare/ roman Den ammande polisen. En tragisk historia där en sexårig flicka dör är en central händelse. En självsvåldig kommunalpamp finns med liksom en historia som tar sin början i juntans Grekland. Som deckare betraktat är det väl inte så mycket spänning men det är en bra bok, intressanta människor och så får man en liten påminnelse om Grekland för inte så länge sedan. Betyg 5/7

Skulle skjutsa maken till flygplatsen tidigt i morse (Thailand). När jag ska passa tid tidigt sover jag alltid dåligt, så också i natt. Vaknade 1.30, 2.30 osv till 4.30, sen var det stopp. Förresten intressant resa han valt, Thailand med direktflyg från Umeå. Fly Lal, det låter väl förtroendeingivande. I kön fick han info att han måste köpa dryckeskuponger i förväg, annars skulle det inte bli nån dryck (åtminstone inte öl). Han såg då förhoppningsfull ut i alla fall, likaså hans dotter o hennes sambo. De torde vara framme om cirka två timmar. Och DÅ är jag avundsjuk.

Lasse Strömstedt läser själv boken Högriskbegravning. Man får väl kalla det en deckarkomedi eller nåt sånt. Personer försöker få monopol på alla begravningar. De anlitar av misstag en hederlig mc-klubb som ändå tar på sig lite brottsnära uppdrag. Samtidigt har Kenneth Ahl, en småbrottsling, lyckats manipulera sig till att dömas till rättspsykiatrisk vård och honom vill mc-klubben ha hjälp av. Det är ganska humoristiskt, särskilt om man har lite kunskap om dagens psykiatri (för det går inte till som i denna bok). Antagligen har skribenten en något annorlunda samhällssyn än jag, men det gör inget. Den är klart läsvärd om man vill ha sig ett skratt. För jag hoppas att det är det som är meningen. Betyg 5/7

Jag har lyssnat till Mikael Persbrandt uppläsning av Fursten. Det är, som de flesta väl vet, en gammal bok, en beskrivning av hur en bra furste ska vara. Här jämförs arvsfurstar med de som tar makten från någon, hur man ska bete sig för att upprätthålla folkets förtroende, militärens lydnad etc. Givetvis är ju vissa kommentarer inte alls representativa för hur man tänker idag men på det stora hela förundras man över hur sant mycket är än idag. Det går till en del att applicera på chefer till exempel, vilka som lyckas och vilka som inte lyckas få med sig personalen.

Det här är inte en typ av böcker jag normalt läser. Men den är klart läsvärd, särskilt med Persbrandts karismatiska och ganska "furstelika" stämma.