Jag har läst boken Elva av Arne Dahl (en av mina absoluta deckarfavoriter). Till er som tycker som jag i det fallet (deckarfavoriter) säger jag bara: Skit i att läsa detta. Det är sällan jag blivit så totalbesviken. Alltså, grundidén är inte dum, att låta de tio huvudpersonerna träffas och berätta varsin historia. Men storyn håller inte ihop. En klurig liten dikt håller samman berättelserna, men det finns ingen möjlighet att den som skrivit dikten skulle kunna formulera en vers åt dem var. Dessutom tycker jag att Dahl nästan ägnar sig åt författarpornografi (han verkar anstränga sig mer åt att göra meningarna vackra än att tänka på innehållet. Vill jag läsa sån skrift föredrar jag poesi). Men ändå, jag kan svälja allt ovan om det inte vore för dikt nummer elva, både berättelsen och vem som berättar den.

Synd för några av berättelserna var ganska intressanta i sig, men det försvinner ju i det andra dravlet. Betyg 2/7 (ändå för de berättelserna, bl a om en tävling hur man ska lösa problemet med för många fångar).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mari Jungstedt. En mördad man blir funnen under Gotland runt. Inte Jungstedts bästa, medelmåttig. Betyg 3/7 ...

Roslund. Bra men saknar den riktiga spänningen i slutet. Betyg 5/7 ...

Mats Ahlstedt. 5/7

Buthler Öhrlund. 4/7. Håller på vara dags att avrunda

Sofie Sarenbrandt. 5/7