Jag kan förstå om nån vill överklaga ett domslut man tror är fel. Men att kasta bronset efter prisutdelningen det måste vara en stor kränkning för alla de som kämpat o inte fått nån medalj - jag menar, att bara guld ska räknas. Det är i mina ögon mycket osportsligt att göra så.

Nu har en av pojkens kompisar dykt upp under natten. Vi kämpar ju för att få vår son att börja vrida tillbaka klockan inför skolstarten på måndag. Han kom hem vid 12 igår kväll och jag var ner och uppmuntrade honóm för att han kom i så god tid, han sa han skulle lägga sig snart. Och vid sex hör jag hur det börjar gå i trappen, då har han nog aldrig somnat och bär ner sängkläder till källaren.

Det här har hänt förr men nu är det snart skola o vi kan inte ha folk som dyker upp mitt i natten. Jag har talat med min son om detär några problem hemma hos kompisen (då får man ju ha lite överseende) men det ska det inte vara. Så nu har jag bestämt mig för att om det blir ett strul till tar jag mobilen på kvällen och så får han den på morgonen när vi vaknar. Jag tror vi kommer att få se många tonåringar med grava sömnproblem för att de ringer varandra mitt i natten utan respekt för att den andre sover.

Två Silver hittills för svenskarna, det är väl ok. Sverige är ju ingen stor nation och vi har alltid för höga förväntningar inför såna här tävlingar. Nu är jag en riktig pessimist, jag tror alltid det ska gå dåligt.  Så det är väl därför jag är nöjd. Sen kan det alltid komma medaljer i såna sporter där jag inte alls har nån koll, rodd tex. Simning gillar jag men tyvärr tror jag inte på nån medalj. I friidrott samma sak, det är tveksamt om det blir nåt, tror i så fall att Stefan Holm helst kan klara det. Om Kluft tävlat nåt år till i längdhopp / tresteg hade jag trott på henne för hon är nog mest tävlingsmänniska av friidrottarna, men jag tror helt enkelt att hon inte är bra nog än. Hoppas jag har fel.

Nu ska jag kolla på Fallen angel som alla säger är så bra.

Skulle vara kompledig idag (blev inte helt, var tvungen att gå in o jobba några tim men ändå). Trist regnväder  så jag åkte på stan och där var det halva reapriset på indiska. Jag har en sjuklig passion för alla slags ljuslyktor så det blev två sådana. Sen hade de billiga smycken, jag ska egentligen bara ha själva kedjan för jag har gjort smycken på glasfusion-kursen.

Nu är jag hemma igen och borde städa...

För mej och många andra är det en liten höjdpunkt när hya IKEA-katalogen dimper ner i postlådan. Det finns alltid saker man MÅSTE ha. Jag tror det är tur att jag har över 25 mil till närmaste IKEA-varuhus för jag skulle nog hänga där rätt ofta annars. Nu blir det två eller tre gånger per år när vi köper de obligatoriska värmeljusen (som maken är lika förvånad över att jag köper varje gång men som är de mest prisvärda värmeljusen). Han å sin sida ska alltid ha fler badhanddukar (vi har nog ett 50-tal, det rymms aldrig i skåpen utan blir liggande ovanpå torktumlaren) och påslakan (likadant där, vem behöver femton uppsättningar).

Likväl, en liten höjdpunkt.

Wall heter kommissarien i Björn Hellbergs serie. Jag har lånat talbok via nätet, det är dock inte att rekommendera för man blir väldigt låst. Boken handlar om två ynglingar som tävlar om att göra "tuffa" saker o en kvinna skadas. En av killarna är lite väl närgången m en ung tjej och hennes far tror det är en äldre man, kallad nattvandraren, som gjort nåt. Efter att han nitat mannen får han vetskap om att dottern ljugit o går t mannen för att be  om ursäkt. Dagen efter är dock nattvandraren död. Den här serien är en sån där som är mer mysig än spännande. Det här är inte Hellbergs bästa. Betyg 3/7

Dottern o hennes man såg Leonard Cohen i sommar i Helsingborg och de var överväldigade. Så när jag såg att han skulle till Stockholm tänkte jag att det skulle bli en bra liten hösttripp m maken. Jag hade väl hoppats hinna få bättre platser men rad 17 är nog ok på globen. Kanske vi kan passa på att se nån teater eller nåt när vi ändå är där.

Det är märkligt, vi har varit väldigt få på jobbet under de fyra veckor jag jobbat och det har inte varit nån nämnvärd stress. Nu är de flesta tillbaka och det borde ju innebära att fler delar på bördorna men oj så mycket tröttare jag är idag. Det är nog bruset av så mycket fler människor som gör det, fler som stoppar en i korridoren, fler bevakningar och mail. Men det är ju samtidigt trevligt att träffa alla igen och diskutera vem som haft flest regndagar.

Men nu är det bara 11 arbetsdagar kvar, sen har jag min höstsemester. Ska snart börja kolla in lite om resmålen. Känns skönt, jag ska nog överleva även denna höst.